I romanen De fördömda släpper Joyce Carol Oates lös en förbannelse, en riktig förbannelse med övernaturligheter och ond bråd död. Det är tidigt 1900-tal och de drabbade tillhör de mest framstående medborgarna i universitetsstaden Princeton.
Men JCO hade inte varit JCO om hon skrivit en vanlig fantasyberättelse. Förbannelsen är bokens röd tråd men annars gör JCO det hon gör bäst: att dissekera människors psyken. Annorlunda uttryckt: hon hudflänger mänskligheten, med fantasyinslag. Och jag tycker att det är grymt underhållande.
Men också sjukt spretigt. Och den största spretigheten utgörs av rektorn för Princetons universitet, Woodrow Wilson (japp, det är den blivande presidenten). Han får omotiverat stort utrymme i De fördömda. Han är som en stor BLOB som väller ut över sidorna och kladdar ner annat. Trots att han är i sammanhanget irrelevant.
JCO borde ha gett honom en egen bok. För det är inte så att han är tråkig. Men han hör inte hemma i berättelsen om Princeton-förbannelsen.
Betyg: 3.5 out of 5 stars
Orginaltitel: The Accursed.
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: maj 2014
ISBN: 9789174293982
Antal sidor: 690